Vaktlarnas vinterburar

Vaktlarna har flyttat in i ladan för vintern. Där är varmare, torrare - och mycket renare. Sommarburarna som flyttats runt ute på gräsmattan sedan i våras behövde verkligen städas ur. Det är inte klokt vad så små hönor kan bajsa mycket. En del lort spolade jag bort med vattenkannan - regnat har det ju gjort den här sommaren så vatten har det funnits tillräckligt - och det mesta trillade naturligtvis ut genom nätbottnen men ändå...
Högtryckstvätten fick jobba ordentligt innan vi kunde ställa undan alla tre burarna på tork.

För att kunna husera vaktlarna i det nybyggda hönshuset fick vi bygga nya burar som hänger på ena väggen. De är lösa och går att bära ut, utan att plocka ur vaktlarna. Dagsljus ska hönor ha och därför sitter burarna så ljuset kommer in, men ändå i hyfsat bekväm arbetshöjd.

Det märks att de har det gott för de är så lugna. Inget flax och spring utan när de inte badar så äter de, eller sitter så sött på rad och tittar på utsikten. De skrockar lite ibland och tittar på grannarna - precis som vilka hyresgäster som helst.

Grannarna - de stora hönorna, alltså - har golvet, pinnar på väggen innanför det andra fönstret och reden i tre våningar. En gammal kökshurts passade riktigt bra till reden åt små hönor. Jag tog bort varannan låda och sågade ur framsidan så det ska bli lättare att ta sej i och ur redena. Än så länge är hönorna inte riktigt fullvuxna och sover tydligen helst ihopkrupna inne i det nedersta redet. Ska hönor verkligen göra så??? Halmen jag hade bäddat med drog de omedelbart ut på golvet. Det var jätteroligt att möblera om - det var tydligt.

Mer om tavlor...

...och så här blev det med tavlorna på plats. Detta måste väl räcka som ursäkt att få dra iväg och köpa ett par fina sänglampor? Lampan till vänster i bild ger ett bra ljus att läsa vid men är ju inte direkt vacker utan sin skärm. :-)
Sänggaveln är egentligen ett ryggstöd från en (trädgårds?)soffa. Det har jag fått av en kusin. Tack ska du ha, kusin! Det tog mej minst fem år att få upp den på väggen - men nu sitter den där. Tung som bly var den. Det var svårt att hålla den på plats så den hamnade rätt men jag tror vi lyckades till slut. Jag har inte stått rakt framför sängen när jag tog kortet så allt är faktiskt inte så snett som det ser ut.

Måla tavlor

För ett par år sedan köpte min man fyra tavlor. Jag vill gärna tro att de var till mej för de var så vackra. :-)
Nu äntligen har vi en vägg att hänga dem på, men innan de kommer dit måste tre av dem målas om. Den ljusblå färgen känns plastig och artificiell. Visst gör sej tavlorna bättre med en kromoxidgrön bakgrund?
Sedan ska de bara torka ordentligt innan de kommer upp under sin större kusin - den fjärde tavlan.

Till min stora grämelse så har jag glömt vad konstnären hette och hans krumelutt kan jag inte läsa fastän den finns på alla tavlorna. Motiven är stämplade "Svenskt Tenn" och har ett par stämplar till, bland annat en krona. Vackra är de i alla fall, vem som än gjort dem.

Rymligare trappa

Det började med att vi fastnade med min mans stora ekskåp i trappan. Det är en snart hundraårig släktklenod så så värst glad blev ju inte jag när vi dessutom skavt av färg både här och där. I alla fall satt skåpet fastkilat så långt upp vi kunde komma, men med lite lirkande fick vi ner det igen. Hjärnorna gick på högvarv. Forsla upp skåpet upp-och-ner tyckte min man kunde vara värt att prova - då minskar man ju problemen med 25 cm ben som är i vägen. Vi fastnade på nästan samma ställe...
*morr* att det ska vara samma problem varje gång man ska ta upp eller ner möbler i den trappan! Om man har långa personer på besök riskerar de dessutom att slå pannan i taket när de kommer längst ner i trappan. Men, vänta nu... om man sneddar kanten på taket där så blir man av med två problem på en gång!
Fram med sticksågen och snedda takkanten rakt ovanför första trappsteget. Upp med skåpet i trappan igen men den här gången fastnade vi några cm högre upp. Ner med skåpet igen. Nämnde jag att det var ett ekskåp? Även utan de två lådorna och hyllplanen väger det bly.

Skam den som ger sej.
Fram med sticksågen igen och den här gången fick vi en snilleblixt. Varför inte ta bort lite mer och forma taket som ett omvänt trappsteg? På bilden syns (alldeles ovanför datumet) den flisiga kanten på nedervåningens innertak. Bjälklaget är rejält och det spåntade golvet på övervåningen håller lite grövre dimension än dagens lågprisdito. Dessutom är det som en liten avsats ovanför trappan under snedtaket, det är nästan helt omöjligt att komma in där. Så, jag är inte rädd att tynga för mycket på de tjugo cm golv som nu blir "hängande i luften".
Skåpet kom till slut upp på rätt ställe och vi som tampats med det var alldeles utmattade. Vi kommer nog dessutom att ha träningsvärk imorgon.

Panelsågning

Blir det inte mer än en centimeter spill på en hel panelbräda - då ska man väl vara nöjd. Ärligt talat, vi har sparat varenda liten bit som blivit över. Med snedtaksvinklar, dörrar, trappa och alla konstiga väggbitar vi har klätt, så har varenda liten bit så småningom hittat sin plats. Korgen för panelspill är numera tom. Vi är nog inte byggvaruhandelns bästa kunder. :-)

Nästan sovrum

Ena halvan av sovrummet (som ska rymma symaskin och lite annan bråte sedan) får härbärgera vår säng tills vidare. Det saknas lister, gardinkonsoll, gardiner och en god del annat men nu kan vi sova i ett rum som har lite RYMD. Vi har haft ett litet förråd som sovrum hur länge som helst, så även en temporär möblering känns som en stor, bra förändring. Ljusstakarna på sängborden är båda kammarljusstakar, en i mässing och den andra porslin från IKEA. Ljuskopparna i fönstret är egentligen handgjorda dricksglas från Indiska i samma gröna färg som foder och lister. För säkerhets skull har de ett lager sand i botten.

Sängborden är "fådda blommor" (Kurtans bevingade ord, för er som inte så gamla). De är dessutom helt olika i karaktär och stil medan åldern nog inte skiljer mer än kanske 15 år. Till vänster om sängen står Margaretas syskrin, på svarvade ben med allmogemåleri, från 1942. Namn och år finns på insidan av locket.


Till höger ett lägre, grått sängbord med stramare linjer och jag gissar att det är från senare delen av 1950-talet. Finns det någon därute som vet bättre? Det hade varit roligt att veta mer bestämt.

Fler lister

Gavelväggen är nu nästan färdig, det är bara golvlisten som saknas. Vi har använt smalare taklister här i sovrummet av en enda anledning - de fanns även som "öppnare" lister att använda vid snedtak. Snedtak är något vi har gott om! Hörnklossarna är egengjorda som vanligt av samma modell som vi har gjort i badrummet. Se den 16 januari 2011. Vi har satt små klossar i snedtakshörnen och stora vid sidan av limträbalken i nocken.
Det gröna bryter av fint mot den guldgula väggen - det äggskalsvita taket lyser upp det hela underbart. I det här huset finns det inte ett enda tråkvitt rum. Mycket Carl och Karin Larsson-influerat, som sagt.