Det började med att vi fastnade med min mans stora ekskåp i trappan. Det är en snart hundraårig släktklenod så så värst glad blev ju inte jag när vi dessutom skavt av färg både här och där. I alla fall satt skåpet fastkilat så långt upp vi kunde komma, men med lite lirkande fick vi ner det igen. Hjärnorna gick på högvarv. Forsla upp skåpet upp-och-ner tyckte min man kunde vara värt att prova - då minskar man ju problemen med 25 cm ben som är i vägen. Vi fastnade på nästan samma ställe...
*morr* att det ska vara samma problem varje gång man ska ta upp eller ner möbler i den trappan! Om man har långa personer på besök riskerar de dessutom att slå pannan i taket när de kommer längst ner i trappan. Men, vänta nu... om man sneddar kanten på taket där så blir man av med två problem på en gång!
Fram med sticksågen och snedda takkanten rakt ovanför första trappsteget. Upp med skåpet i trappan igen men den här gången fastnade vi några cm högre upp. Ner med skåpet igen. Nämnde jag att det var ett ekskåp? Även utan de två lådorna och hyllplanen väger det bly.
Skam den som ger sej.
Fram med sticksågen igen och den här gången fick vi en snilleblixt. Varför inte ta bort lite mer och forma taket som ett omvänt trappsteg? På bilden syns (alldeles ovanför datumet) den flisiga kanten på nedervåningens innertak. Bjälklaget är rejält och det spåntade golvet på övervåningen håller lite grövre dimension än dagens lågprisdito. Dessutom är det som en liten avsats ovanför trappan under snedtaket, det är nästan helt omöjligt att komma in där. Så, jag är inte rädd att tynga för mycket på de tjugo cm golv som nu blir "hängande i luften".
Skåpet kom till slut upp på rätt ställe och vi som tampats med det var alldeles utmattade. Vi kommer nog dessutom att ha träningsvärk imorgon.
